Oftast inget man vill blotta om direkt. Inte jag iaf. Men jag kan stå upp och säga att jag är i en väldigt krånglig relation/situation just nu.. Och plötsligt inser jag att det är såå himla onödigt att vela runt om hur man vill ha det. Jag är snart 21 år. Man är bara ung en gång i livet (no shit). Hur kan man tillåta sig själv att sitta i ett sådant krångligt läge där en man får bolla dig fram och tillbaka hur han vill?

Jag minns när vi hade vårt första stora gräl och då han i stort sett gjorde slut (för ett tag iaf).. Då insåg jag att jag absolut inte har någonstans att ta vägen utan honom och att jag är så fruktansvärt beroende av honom. Det fick mig att börja planera hur jag ska göra OM det är över på riktigt. Vilket jag sa till honom sedan när allt var mycket bättre. Jag förklarade hur jag kände angående vart jag ska ta vägen OM det tar slut. Och han blev arg... (?!) Han ville helt enkelt ha mig lindat runt sitt lillfinger.

Det jag berättar får mig att låta svag, svag som person. Och jag hatar det. Men jag är nog väldigt svag när det kommer till förhållanden och relationer överhuvudtaget.

Men sanningen är att hur bra det än blev mellan oss så hittade jag min trygghet någon annanstans.