Jag jobbade 4 timmar i går och 4 timmar i dag och jag är helt slut när jag kommer hem. Hur ska det gå när jag ska jobba mer timmar.. Kommer avlida.

Hittade en rolig grej som jag vill kopiera. För den stämmer ganska bra på mig (och såklart många andra)

När jag..

- Är tyst, så rullar det miljoner tankar i mitt huvud. (Eller så är jag trött)
- Bråkar med dig, tänker jag väldigt djupt. (Eller så är du bara allmänt dum i huvudet)
- Tittar på dig med ögonen fulla av frågor, så undrar jag hur länge du kommer vara vid min sida. (Eller så undrar jag vafan du tänker med)
- Tittar sorgset på dig, undrar jag varför du tvekar. (Eller så hoppas jag att du vore någon annan)
- Lägger sitt huvud på din axel, så önskar jag att du är min förevigt. (Eller så är jag helt enkelt trött igen)
- Säger jag älskar dig, menar jag det av hela mitt hjärta. (yepp)
- Säger att jag inte kan leva utan dig, då har jag tänkt klart att du är hela min framtid. (Då äre kört grabben)
- Säger att jag saknar dig, så kan ingen i hela världen sakna dig mer än vad jag gör. (Troligtvis inte)

Fyllde väl i lite själv också ^^

Nyss frågade jag Pertan:

- Vad ska jag skriva i min blogg i dag?

- Skriv att du tycker om mig mer än vad du någonsin tyckt om någon annan.

Kanske borde berätta lite om henne. Eftersom hon tänker som jag så är hon typ jag. Skillnaden är mest vårt utseende. Vi har exakt samma humor och gillar i stort sett exakt samma människor. Vi är lika krävande i våra relationer vad det gäller tänkande och rättvisa, han ska vara så och han ska tycka att det är okey när jag gör så. Han ska helst tycka att det här är kul och tycker han om sånt där då är han dum i huvudet.

Hm.. När jag skriver ner det såhär så låter det hemskt.

Hon och jag träffades för första gången på höstterminen -98 i skolan. Jag vet inte om vi blev riktigt bra kompisar direkt men det kom sakta men säkert. Jag minns hur jag alltid bestämde träff med andra kompisar men skylde alltid på att jag skulle göra annat och då var jag ju såklart med Pertan i stället. Värst var nog när den andra kompisen i fråga såg oss tillsammans. Om jag inte minns helt fel så gjorde hon likadant mot sina kompisar.

Såhär i efterhand kan jag skratta åt det. Det är riktigt komiskt att tänka på det.

Efter skolan brukade vi lägga oss i min farmor och farfars husvagn och läsa pytontidningar. Dem gömde vi alltid under själva bäddsoffan i en liten låda. Det som är ännu mer komiskt med det är just att farmor och farfar glömde ta bort tidningarna från husvagnen när dem sålde den.

10 år efter så är vi fortfarande vänner och kan varandra utan och innan.

Vi har på något sätt utvecklat varandra och resultatet blir väl att vi Är likadana. Kan man bli annat när man pratar varje dag i flera timmar?

Det är inte så konstigt att hon betyder mer än någon annan, right?

Bilden är sen vi var 13-14 år.