Helgen har gått så sjukt fort! Jag har knappt fattat att den ens har börjat. Jag som trodde att den skulle gå hur segt som helst bara för att Magnus inte var här. Men så fel jag hade.

I går (eller i dag) somnade jag vid halv 6. Mickey ringde och höll mig vaken. Mickey är min barndomskompis. Vi träffades för första gången när vi båda bodde i Tensta i Stockholm. Jag var nog 4 år när vi blev vänner. Vi var så gulliga, vi gifte oss då. Så vi borde ju ligga på guldbröllop nu?

Vi har inte haft kontakt under alla dessa år utan jag tog kontakt med honom för 4-5 år sedan. Det är helt sjukt hur allting klickade och vi kom sjukt bra överens, som om vi hade snackat under alla dessa 10 år vi inte höll kontakten. Just pga att han är min enda barndomskompis som jag har kontakt med och vårt starka band så är han bland dem få som betyder mest i mitt liv.

I dag kommer Magnus. Han skulle åka klockan 10 men har varken ringt eller skrivit ett sms om att han åker, som han brukar göra så jag börjar undra hur det går för honom där borta.